When the world gives you a smile
Idag är det ännu en ljuvlig arbetsdag.
Ikväll, efter att jag har ätit middag så ska jag sätta tänderna i Suits säsong 3. Brygga mig en kanna, fylld till bredden med kaffe - Gott, svart, stark kaffe. Jag ska sjunka ner i en av fåtöljerna och bara njuta av lugnet.
Jag anser att ha höga krav på sig själv, där av få en större utdelning, kan ses som en morot för att kunna prestera lite bättre. Inte bara ge 100%, utan ännu mer. Det finns många saker som jag är bra på. Men få som jag är riktigt bra på. När det kommer till det sist nämnda så vill jag inte bara framstå som en stjärna på humlen bland miljoner andra. Jag vill vara självaste solen, som lyser upp hela jäkla himlen. Jag är fullt medveten om att jag stängt många dörrar som aldrig mer kommer att kunna öppnas igen, men jag har alltid lyckats hitta nya. Att jag aldrig är nöjd med saker och ting kan ses som en dysfunktionell sida hos mig. Men den får mig att hela tiden ta ett steg framåt, och inte stå och stampa på samma ställe. Det är ett sätt att utvecklas, att bli en bättre person. Man får ingenting gratis i livet. På ett eller annat sätt får man alltid betala. Det är upp till var och en om det är värt priset. Men så länge det inte kostar mer än va det smakar, så ger jag 👍. Jag är inget monster utan samvete eller känslor. Jag har lärt mig att jag inte kan få allt. Att inte både kunna äta kakan och ha den kvar. Men vem har bestämt att man bara kan få en kaka? Vem säger att man inte kan få hela jäkla burken? Man måste låta sig själv göra misstag. Poängen är bara att man måste inse vad som gick fel och lära sig av det. Ibland går det åt skogen, men se för tusan till att rätta till det. Självklart finns det en baksida med att hela tiden pressa sig själv. Det är lätt att bli bitter. Att aldrig känna sig nöjd kan få en att stänga människor ute och till slut står man där ensam. Det gäller att vara försiktig när man är på gränsen.
Kram / M.C
