I'm a lonesome cowboy
Jag längtar till sommaren. Jag ser verkligen fram emot att packa ner lite kläder i min Samsonite väska och åka till Arlanda. Att få komma ifrån ett tag. Uppleva saker som normalt inte finns i vardagen. Det ända som spelar någon roll är följande fråga: Vill jag, eller vill jag inte? På ett sätt så är det en befrielse att enbart ha sig själv att tänka på. Vill jag gå ur sängen kl:06.00 eller kl:10.00 spelar ingen roll. Om jag vill äter munkar till lunch, så är det ingen roll osv osv. Resan som jag gjorde i september i år var på så sätt en plåga. Dem som jag var med gick aldrig upp före kl:08.00, lunch alltid kl:12.00, sen middag sent, typ kl:20.00. Dem vägrade kompromissa överhuvud taget. Det gjorde mig vansinnig. Bara deras villor hela tiden. Så......ALDRIG mer.
Jag tycker (nästan) synd om dem människorna som alltid måste ha andra omkring sig. Att aldrig kunna vara ensamma. Men ingen är perfekt. Det finns nog lika många där ute som anser att jag är ett freak som vill vara själv.
Den övre bilden är huset där jag funderar på att köpa en lägenhet. En lagom stor 3'a.
Kram / M.C
